vilohem!!!!

Är hemma hos svärföräldrarna och det är rena vilohemmet.
Vi får så mycket hjälp med barnen och god mat,har tid för sig själv och samlar krafter.
Nu ska vi snart äta lunch och sen ska barnen med farmor och handla lördagsgodis.Ikäll blir det mys vid tv:n med öppen brasa....UNDERBART!!! Bättre svärföräldrar finns inte:-)

Tog bussen till ica med sonen,sååå mysigt vi hade. Annars är det alltid dottern som vill följa med mig överallt,får sällan rå om sonen helt själv. När vi satt på bussen hem säger han "mamma,du är fin och söt i klämman". ÅÅÅÅÅ,mitt hjärta smälte. Har för övrigt haft en supermysig dag med alla tre barnen hos kompis och tre av hennes barn. Vi promenerade dit och hade riktigt trevligt samtalsämne påväg hem om julklappat,tomten, att vi inte råd och åka till mallorca men vi är riktigt rika på kärlek och det är viktigare:-)

Idag kom grannen och ringde på dörren. "Er son sitter på förrådstaket". För er som inte vet så har våra två äldsta barn rum på övervåningen precis bredvid förrådet. Han hade alltså klättrat ut genom fönstret och upp på taket. Av rädsla höjde både jag och mannen rösten och utan att tänka oss för skällde vi på barnen. När vi lugnat ner oss så pratade vi om hur farligt det är och vad som kunde hänt. Med mitt dåliga samvete för mellansonen och vad jag drabbades av i samband med hans födsel, mådde jag jättedåligt. Jag är obeskrivligt glad att ha honom och älskar honom precis lika mycket som dem andra två men jag mår så förfärligt dåligt när han gör nåt han inte får och jag varit arg på honom. Men man måste ju få lov att bli arg ibland, så jobbigt att hantera. Det sista jag vill är att särbehandla honom mot hans syster, dem har ju samma regler hemma och ska få samma uppfostran. Ibland får jag dåligt samvete mot dottern för jag känner mig för sträng mot henne. Tror inte jag är det men är så rädd för att vara det och att hon ska känna det orättvist. Vad gör man???

Min historia om förlossningsdepression

Egentligen skulle jag vilja ha dem olika rubrikerna i en annan ordning men vet inte hur jag ska kunna ändra på det. Vill du läsa det i rätt ordning som jag tycker så ska det vara så här.

Om mig

 Förlossningsdepression

Varför blogg?

Så börja det

Arbetsträna

Samtalsgrupp

 Till anhöriga

 aspbergers syndrom

Sömn

 spädbarnsverksamheten

 Rädd om vänner

 Så mår jag idag

TACK!!

TACK!!

Att jag är där jag är idag är många inblandades förtjänst som jag vill tacka. Det har varit en otroligt lång,jobbig och smärtsam resa och vägen är än inte slut. Har som sagt fortfarande en del att jobba med. Jag är otroligt glad och tacksam över alla som stötta och ställt upp på mig genom åren även om jag inte haft vett och fatta och framför allt tacka för allt ni gjort för mig.

Först vill jag tacka min underbara man för att han stått vid min sida och funnits där hela tiden.Han har haft ett enormt tålamod som tagit hand om två små barn och en sjuk fru och jag fattar inte att han stått ut med mig för det gjorde jag inte själv.. Det är sann och äkta kärlek och han är en fantastiskt fin och bra pappa. Jag har inte tur i spel men jag har fan i maj en riktig storvinst i kärlek.

Sedan har jag min underbara lilla mamma och tacka för mycket,svärföräldrarna är helt fantastiska.
 också har jag sanslöst, fina,goa,omtänksamma vänner som funnits där för mig när jag behövt dem.
Egentligen skulle jag vilja rada upp deras namn för att riktigt kunna visa min tacksamhet,men jag vill ha deras medgivande först.

Det är speciellt en vän jag har otroligt mycket tacksamhet till.som ställt upp och gjort otroligt mycket för mig i ur och skur.Kan inte nog tacka henne tillräckligt mycket och jag tror och hoppas att hon själva vet vem jag menar när hon läser detta.
En riktig vän som är värd all eloge.

Ett stort tack till alla fina vänner som hjälpte mig med att skriva rekommendationsbrev om mig till ett jobb jag sökte för nåt år sedan.Ett jobb vilket nog var tur och meningen att jag inte skulle få.

Sedan har jag haft en rad olika samtalskontakter som hjälpt mig i olika stadier på olika sätt,tusen tack till er!!
också några olika läkare, mycket bra och mindre bra.Många har inte mycket till övers för försäkringskassan men jag har faktiskt en supertrevlig,duktig,kompetent handläggare som inte enbart gör utbetalningar till mig utan som jag känner vill mig väl och bryr sig.

Sist men absolut inte minst vill jag än en gång tacka dig som tipsade mig om att blogga. Tack för givande pratstunder vi haft när jag tittar förbi i butiken.

Tack alla fina människor som finns omkring mig!!

spädbarnsverksamheten

under uppbyggnad

Sömn

Jag har ett otroligt stort sömnbehov. För att må riktigt bra, vara glad, positiv och en bra mamma  skulle jag behöva sova 12 tim/natt. Men det går naturligtvis inte, därför är jag ganska beroende av att sova middag. Att vara en bra mamma är som för dem flesta det viktigaste för mig, ännu viktigare än att klara av ett jobb.Det kan verka konstigt för många, alla är väl mer eller mindre trötta speciellt småbarnsföräldrar. Ja,det håller jag med om men jag mår riktigt dåligt och blir en dålig människa om jag inte får mina sömntimmar. Åter igen,alla är olika och måste respekteras för den man är. Många säger till mig att jag är trött för att jag sovit för mycket. Jag frågade min läkare om det och det är bara myt. Man kan inte sova för mycket, är man trött så behöver man sova. Det har varit prat från min nuvarande läkare att jag skulle kunna ha narkolepsi,men inga tester har än gjorts. För er som inte vet vad narkolepsi är kan jag berätta att det vanligaste om man har det är att man kan somna var som helst,när som helst. Till och med mitt i en mening bara "tappa huvudet" och somna, man vaknar igen efter nån minut. För mig är det inte riktigt så men jag kan sova när som helst på dygnet men inte riktigt var som helst och somnar vanligast inom ett par minuter. Under de perioder jag mått dåligt har jag haft svårare att somna och sovit oroligt och vaknat lätt, det har då lett till att jag mått ännu sämre. När jag inte fått sova vad jag behöver blir jag lättare stressad, lättirriterad och orolig i själen utan någon speciell anledning. Det syns ganska tydligt på mig för då får jag utslag i ansiktet. 

Om jag sover 12 tim/dygn mår jag som sagt bäst, sover jag 10 tim så funkar det ganska bra men jag känner lite av det jag nämnde sist i förra stycket, om jag bara får 8 timmars sömn känner jag ännu mer av det pluss att jag gråter väldigt lätt utan anledning, och skulle det bli mindre än 8 timmar fungerar jag inte alls. Då mår jag riktigt dåligt och blir en "monstermänniska", här finns det definitivt risk för bakslag.