Jag är till både fördel och nackdel väldigt öppen människa. Många gånger så öppen så det skadar mig själv, har berättat för människor jag mött som jag inte känner, på tex öppna förskolan,fester etc om min depression och tyvärr är det inte alla som förstår utan istället undrar om jag verkligen borde ha barn och om dem far illa. Detta kan ju skada mig och mitt rykte eftersom vi bor i en "ankdamm" och folk snackar en hel del, folk har en förmåga att förvränga historian till nåt helt annat och förstorar det hela. Jag har lärt mig av mina misstag att tänka på vad jag säger och framförallt till vem. Man är olika som person, vissa vill inte prata alls om sina problem medan andra, som jag, har enormt stort behov av att prata, inte för att söka ömkan utan för att "ryggsäcken" är så full så jag måste tömma lite av lasten.
Vid nåt tillfälle jag var och handlade kom jag till att prata med tjejen som jobbar i butiken om hur vanligt det är med förlossningsdepression. Jag berättade,öppen som jag är, om att jag blivit drabbad av det. Jag sa också att jag så gärna skulle vilja hjälpa andra och funderade på hur jag skulle gå till väga. Då föreslog hon att jag skulle blogga. Där kan jag skriva av mig allt och samtidigt hjälpa andra.Jag nappade direkt på detta och hoppas att det ska vara till någons hjälp.
Till dig jag fick tipset av, vill jag tacka tusen gånger om.
4 kommentarer:
Stort Lycka till!!!
Du kommer klara det galant, att blogga & sprida info.
Får jag länka till din blogg?
massvis med kramar
Hej Ulrica,Tack för dem fina orden.Klart du får länka min blogg
Kram
Hej, jag som av misstag länkade måste då fråga om jag får ?
Jag har haft din blogg ett tag men kände att det finns så mycket i den så det går inte att slöläsa utan ville ha tid ordentligt.
Blandade ihop den med Ulricas. flåååt till er båda.
Jag tycker du är jättestark !!!
En liten liten detalj från mig.
När mina barn var cirka 1 och 2 år så gick jag in i nån form av depression. jag har haft ett jobbigt liv och just då så var barnen i Skåne med sin far.
Under ca två veckors tid så vägrade jag att prata med dom. Jag klarade det helt enkelt inte för hade jag gjort det hade jag gått under. Jag vet att det låter sjukt och det finns ju massor bakom men känslan var samma som din.
ENORMT dåligt samvete för vad man gjorde mot det man älskar allra mest här i världen.
Det är inget mot vad du upplevt men jag kan iallafall FÖRSÖKA förstå dig.
STOR Kram från mig och Ligan
Tycker du också är stark som klarar berätta detta.Visst är det skönt att höra/läsa andras historier.Man "mår bättre" då. Låter sjukt,skrev du..ja men du var sjuk vännen, precis som jag var.Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst av hemska tankar och saker jag gjort....vet vad dåligt samvete är mot det finaste som finns. Du får gärna maila mig KRAM
Skicka en kommentar