Idag kom grannen och ringde på dörren. "Er son sitter på förrådstaket". För er som inte vet så har våra två äldsta barn rum på övervåningen precis bredvid förrådet. Han hade alltså klättrat ut genom fönstret och upp på taket. Av rädsla höjde både jag och mannen rösten och utan att tänka oss för skällde vi på barnen. När vi lugnat ner oss så pratade vi om hur farligt det är och vad som kunde hänt. Med mitt dåliga samvete för mellansonen och vad jag drabbades av i samband med hans födsel, mådde jag jättedåligt. Jag är obeskrivligt glad att ha honom och älskar honom precis lika mycket som dem andra två men jag mår så förfärligt dåligt när han gör nåt han inte får och jag varit arg på honom. Men man måste ju få lov att bli arg ibland, så jobbigt att hantera. Det sista jag vill är att särbehandla honom mot hans syster, dem har ju samma regler hemma och ska få samma uppfostran. Ibland får jag dåligt samvete mot dottern för jag känner mig för sträng mot henne. Tror inte jag är det men är så rädd för att vara det och att hon ska känna det orättvist. Vad gör man???