Sidor

torsdag 28 februari 2013

Tillbaka igen

Hej alla fina.
Nu är jag tillbaka igen och tänkte göra nytt försök att ta tag och skriva lite oftare i min blogg.Jag tänker ofta på den  och ibland vill jag lägga ner den och ibland vill jag skriva.Men att det ska vara så svårt och komma till skott. Det är ju tyvärr så när man har as (aspergers syndrom) att man har svårt och ta tag i saker. Men ibland får man bli arg på sig själv och kämpa lite extra,krävs ju då att man mår bra den dagen och att man har stödet från övriga runt omkring.Idag är en sån bra dag.Blev ytters förvånad när jag idag kom in på bloggen och såg att jag inte vatt här sedan Maj 2012,ajdå!! När jag läste igenom lite av vad jag tidigare skrivit kom jag tänka på min bok jag också i flera år funderat på att skriva.Jaa,den får jag fundera på några år till. Men den kommer och den kommer att handla om min förlossningsdepression och hur upp och ner vårt liv i familjen var då. Vår minsta är nu 2½ så jag orkar inte påbörja det just nu.Han får bli några år till först innan jag tar i tu med det. tack för att ni läst min blogg idag.Önskar er alla en fin dag:-))

måndag 23 maj 2011

En vanlig dag.

Om inget annat är bestämt ser en vanlig vardag ut så här för mig.

Klockan ringer 6.30,vi ligger och drar oss en kvart sedan väcker vi barnen.
Dem stiger upp,klär sig,äter frukost och cyklar till skolan med 2 andra kompisar kl.7.45.
Lillebror vaknar mellan 7 och 7.30,mannen kör till jobb kl.7.40.

När "plutten" och jag är själv hemma äter vi frukost,sätter igång en maskin tvätt,plockar undan disk,kissrunda med vovven och tar förmiddagsluren mellan 8.30-10.Vilket passar mig aldeles utmärkt eftersom jag har ett så stort sömnbehov,jag är som bäst mamma då.

När vi vaknar hänger jag upp tvätten,sätter igång ny maskin,gör mig iordning,äter liten mellan mål och promenerar till affären."plutten" brukar sova när vi går hem.

Vi kommer lagom hem till skolbarnen kommer hem kl.14.15,då är det dax för mellanmål för dem stora, och lunch för "plutten",hänga upp tvätt,läxläsning,drar en runda med dammsugaren och eftermiddagpromenad med vovven.

Sedan är klockan dax för att lagat middag alltså 16.30,mannen är hemma kl.17 men det är sällan maten är klar då.Ibland gör han till och med det när han kommer hem."plutten" brukar sova en gång till innan läggdax men det variera med tiden där dock inte senare än 17.

Efter middan leker barnen medan vi vuxna tar en kopp kaffe och slumrar till i soffan. Kl.19 är det dax att säga hejdå till kompisarna,vi brukar ta en kvällsmacka sedan gör barnen sig nattaklara. Förhoppningsvis är dem klara till 19.30 så dem får en halvtimme till antingen sitta vid datorn,kolla på tv,rita eller nåt annat lugnt eller också läser vi en saga för dem. Undertiden nattar den andre "plutten". Kl.20 släcker vi lampan och säger gonatt och tanken är ju här att vi ska ha vuxentid MEN vår stora tös brukar vilja att jag ligger hos henne eftersom hon dels är mörkrädd (trotts nattlampa) och för att hon har lite hjärnspöke som hon vill prata om en liten stund innan hon somnar. Då är risken väldigt stor att jag somnar,brukar vakna ungefär mellan 22 och 00. Ibland kollar jag fejjan innan jag vandrar vidare till min egen säng och ibland inte.

Träffa vänner mitt i veckan är i princip högst ovanligt i vår familj. Ett par dagar i veckan har dem stora aktiviteter men annars ser det för det mesta ut såhär!!

fredag 6 maj 2011

Godkväll!!

har varit och lämnat dottern hos kompis,hon ska sova över...igen!! Vet ingen som tycker så mycket om att sova över som vår underbara dotter:-)
Vi cyklade dit för bilen är ju inlämnad igen,hoppas den blir klar på Måndag som han lovat.
Hade hunden med på cykelturen,han älskar att springa vid cykel. Promenerar vissa sträckor så han får göra lite ditt och datt. Jag väntade på att han skulle göra nr 2 men inte då,det hade inte han tid med. Då kan man ju lika bra fortsätta cykla,vad händer då....hundskrället tvärnitar och ska sätta sig så en annan nästan far av cykeln,hann fan i mej inte cykla 2 meter och vi gick en lång bit just för han skulle göra vad han skulle. Ger mig 17 på att han gjorde det för att jävlas lite,hihi. Älskar min fina hund,nu ska vi mysa i soffan och titta på så ska det låta.
Trevlig helg!!

torsdag 5 maj 2011

Lillkillen vaknade idag dunderförkyld igen.Min stackars lilla kille,hostar så han spyr och 11 under näsan konstant. Men den lilla "räkmacka" han är så är han ändå nästan lika glad.
och dottern kom hem med svansen mellan benen igår från skolan,hon tycker det är så himla jobbigt med läsning. Förstår henne,det är inte lätt men ett måste. Det gäller bara att öva och öva.Tyvärr så tycker även jag att hon har fått en svår bok med ord som inte ens jag känner igen. Det står tex.ned ist för ner, min man säger att det är två olika ord och att man inte bara stavar det ned utan även uttalar det så. låter märkligt för mig och varför ska man lära sig det när man går i tvåan?? hmmm...Finns fler ord som för mig inte känns "moderna". Idag har hon pratat med fröken och hon sa att alla ska kläsa samma bok,men VARFÖR??? det heter ju att man anpassar sig efter individen,NÄÄ,det gör dem inte. Blir lite smått irriterad över detta faktiskt.
Vi tog en paus i läsningen och promenera till ica ist. Igår varireade jag mig och gick till Netto,hade följe med en granne och fick som vanligt skrattkramp i hennes sällskap.
Hon berättade att hennes dotter inte gillar taights som sitter så hårt i skrevet så det liknar kameltår,haha!! har jag aldrig hört nån gång:-)

tisdag 3 maj 2011

Det blev lite facebook också efter promenaden,ner och ta en macka,kan lika bra hänga upp tvätten också, och lite mer facebook. Men nu e jag verkligen redo för bingen. ganska kul att blogga igen,känner att det kommer bli mer av det.Läsa andras blogg är jättekul tycker jag. skriv gärna din adress om du också bloggar. har aldrig nånsin gillat att läsa böcker och hatar det fortfarande men blogg och andra saker som händer på riktigt kan fängsla mig. Dottern har samma dilemma, tror hon ärvt min dysleksi. Och lika sprallig som jag var när jag var barn e hon,och snacka inte om konsentrationsproblemen hon har. Usch,ja man blir orolig när man tänker på det. Vill ju inte att hon ska ha det som jag haft det i skolan. Men det löser sig säkert till det bästa, man vet bättre nu för tiden...får man ju hoppas i alla fall. När jag var liten så hette det att jag dagdrömde och strunta i skolan,mamma kämpa för hjälp men nädå,hon har inga problem i skolan.....oj,oj,oj!! Mammor känner sina barn bäst själv,så är det!!

Tjingeling:-)

Ä N T L I G E N

Ä N T L I G E N kommer jag in här igen och Ä N T L I G E N tar jag mig tid och skriva lite. Är verkligen inte bra på att blogga. Blev gaaanska förvånad när jag såg hur länge sedan det är jag skrev sist. Tänker på det ofta men blir inte färdig att skriva. Inte lätt att ha aspbergers syndrom (as) och ha svårt att ta itu med saker men ganska skönt att ha nåt att skylla på,hihi. Ska försöka lära mig hur jag lägga till bilder.....hmmm,och hur lång tid kommer nu det ta då?? Jaa,får nog lägga huvet på sned och le med mina "Banjoögon" (Banjo är en ursöt hund vi hade för drygt ett år sedan) till min käre granne igen. vad skulle jag gjort utan henne, ställer upp i ur och skur med diverse saker. För att inte prata om hennes man som sparkar igång min man lite då och då. Världens bästa grannar helt enkelt:-) Nu ska jag ta sista rundan med vovven sen kallar sängen. Hej Hej!!

tisdag 30 november 2010

Fy,vad jag hatar vinter.Har definitivt varit en björn i tidigare liv som legat i ide hela vintern. USCH,vad kallt det är,fy för alla kläder som ska på,fy för att skrapa rutor på bilen och alla frusna lås.Fy för att skotta, och attans vad ont det gör när man halkar,kommer ju knappt upp igen.Fy för snön man drar in med dem klumpiga vinterskorna och barnvagnen,fy vad mörkt det blir snabbt på kvällen och sent på morgonen, och fy 17 vad ruggigt det är att gå upp på morgonen. Såja,nu har jag avreagerat mig lite och fy 17 vad det kändes bra!! Men barnen är glada i alla fall och det är ju underbart och tända ljus på kvällen är ju faktiskt ganska mysigt, också kommer julafton...ja,det vill man ju inte missa. Barnen börjar redan räkna ner och det är så härligt att se deras glädje.